I takt med att begreppet Smart City växer, är det lätt att tro att alla system i en stad ska kopplas ihop i ett och samma styrsystem eller radiosystem. Men det är sällan en bra idé.
Företag som utvecklar gatubelysning, avfallshantering, trafikstyrning eller vattenmätning har helt olika specialiseringar. Försöker man samla allt under ett gemensamt tekniskt paraply riskerar man att kompromissa bort både kvalitet, driftsäkerhet och utvecklingstakt.
Många kommuner försöker bygga egna plattformar för att knyta ihop alla delar. Men risken är stor att man inte hinner med den snabba utvecklingen inom varje teknikområde.
Gatubelysning är en viktig del av den smarta staden – men den blir som mest smart när den får vara ett fristående, optimerat system som integreras i kommunens helhet via öppna gränssnitt.
Konsekvensen av ett fel i ett belysningssystem är väsensskild från om en soptunna är full – och därför krävs olika krav på tillgänglighet, säkerhet och redundans.
Den mest hållbara vägen framåt är istället att göra strategiska upphandlingar där varje del – exempelvis belysning, avfall och vatten – hanteras av specialister, med öppna och standardiserade gränssnitt som möjliggör samverkan.
Låt experter hantera sitt område
Standardiserad kommunikation
Integration utan kompromisser
Istället för att försöka styra allt kan Smart City vara en samlad datanod som stöttar övervakning och analys, men inte primär styrning av kritiska system. Detta ger en sammansatt överblick av samhällets olika funktioner utan att skapa sårbarheter.
En applikation kan inte sitta och vara den huvudsakliga styrningen då denna kan gå ner. När det händer ska inte styrningen för en hel infrastruktur försvinna. Redundans och autonomi i grundsystemen är avgörande för samhällskritiska funktioner.
Smart City-plattformen fungerar bäst som ett “intelligenscentrum” som samlar data från autonoma system, analyserar trender och ger beslutsunderlag. Varje grundsystem – som belysning, trafik eller vatten – behåller sin egen robusta styrning medan de delar information uppåt för övervakning och planering.
Inte genom att försöka göra allt själv.
Smart City ska vara hjärnan som samlar information och stöttar beslut – inte handen som styr kritiska system.